Det finns en påtaglig risk att en massvaccineringen mot svininfluensan orsakar större skada än nytta. Om viruset muterar och utvecklas till att bli farligare kommer sannolikt vår befolkning att ha en sämre motståndskraft mot nya varianter än om vi inte hade massvaccinerat, skriver Ann-Cathrin Engwall, doktor i molekylär cellbiologi.
Jag vill här beröra en mindre diskuterad aspekt när det gäller massvaccinering av Sveriges befolkning mot den så kallade svininfluensan. Under ett flertal år har vi fruktat pandemin som förväntas utgöra ett väsentligt hot mot världens befolkning. Tidigare var det fågelinfluensan som var på tapeten, men nu är det alltså svininfluensan som gäller. Läkemedelsbolagen och vaccintillverkarna har mobiliserat och kan nu erbjuda oss läkemedel som Tamiflu och ett nyframtaget vaccin. I orostider som dessa är naturligtvis efterfrågan på dessa produkter stor. Vi skräms av vissa prognoser som spår att sjukdomen skall spridas lavinartat och att för samhället livsviktiga funktioner skall slås ut på grund av personalbrist. En del tror till och med att BNP-prognoserna måste justeras ned signifikant.
Jag har under många år studerat och arbetat inom immunologi och virologi. En av de insikter som jag gjort i likhet med många andra som arbetet med detta är att immunsystemets funktion förbättras av att tränas, i analogi med till exempel våra muskler som ju behöver tränas för att fungera bra.
Om vi lever i en alltför skyddad miljö är vi betydligt mindre motståndskraftiga när vi väl blir smittade av virus. Många föräldrar som har skolat in sina barn på dagis upplever att barnen bli mycket ofta sjuka under den första tiden. Detta är helt naturligt eftersom många individer, i detta fall dagisbarn bär med sig virus som de själva kanske inte blir så sjuka av, men som kan ge svårare sjukdomssymtom hos det i gruppen nyintroducerade barnet. Ett annat men mer extremt exempel på detta är när mötet mellan spanska kolonisatörer och indianer på den amerikanska kontinenten ledde till att en stor del av urbefolkningen dukade under för sjukdomar som i Europa ansågs som relativt harmlösa.
Vad är egentligen virus och varför kan det förändra sig så snabbt? Det kan vara svårt att definiera virus eftersom det till skillnad från bakterier inte är en självständig organism utan dess existens är helt beroende av att bli en del av våra celler. Det finns till och med de som hävdar att virus från början har utvecklats från våra egna arvsanlag och hjälper arten människa att anpassa sig till nya miljöer.Viruset samexisterar med våra celler och kan ta upp delar av våra arvsanlag som inkorporeras och sedan kan överföras till andra individer. Viruset kan också själv förändra sina egenskaper och i vissa fall bli svårare för immunsystemet att hantera. Å andra sidan innebär en virusinfektion att immunsystemets celler tränar upp förmågan att känna igen de oförändliga delarna som är nödvändiga för virusets överlevnad.
Man kan säga att ett virusangrepp i sig leder till en slags kroppens egen vaccinering där immunsystemet efter bästa förmåga försöker lära sig känna igen flera av virusets olika delar, oftast fler delar än vaccinet.
Detta leder till att vår motståndkraft mot virus av liknande typ ökar betydligt, vilket alltså kan förklara motståndskraften hos de spanska kolonisatörerna medan indianerna drabbades av de nya smittämnena. Med ett vaccin kan man därför inte uppnå en lika bred motverkande effekt hos individen även om det verkar effektivt mot just den aktuella virustypen det är framtaget för, det vill säga innan viruset riskerar förändras alltför mycket.
Samexistensen mellan virus och våra celler gör att vi, till skillnad från vid bakterieinfektioner, oftast är hänvisade till förebyggande behandling i form av vaccinering. Detta är naturligtvis ett bra alternativ i många fall, men när det gäller massvaccineringen mot svininfluensan finns det en påtaglig risk att detta orsakar en större skada än nytta sett på några års sikt och längre.
De flesta som smittats av svininfluensan har visat sig få mycket milda symtom. Äldre verkar dessutom ha ett bättre skydd mot infektionen än yngre, vilket troligen beror på att de utsatts för liknande virus tidigare i livet och något de nu alltså har nytta av. En risk med att vaccinera alla är att befolkningen som helhet kan bli mindre motståndskraftig om viruset blir mer aggressivt i framtiden. Att begränsa utbredningen av viruset totalt sett för att förhindra att det förändras och därmed kan bli farligare är i och för sig inte principiellt fel, men eftersom Sveriges befolkning endast utgör en bråkdel av världens befolkning och många länder med stor befolkningsmängd inte vaccinerar sina medborgare är nyttan troligen mycket begränsad och kostnaderna därför inte försvarbara, även om det i det korta perspektivet kan vara en fördel i att till exempel personer inte uteblir från sina arbeten.
Om viruset muterar och utvecklas till att bli farligare kommer sannolikt vår befolkning att ha en sämre motståndskraft mot nya varianter än om vi inte hade massvaccinerat.
En mindre del av den svenska befolkningen, till exempel personer som är extra känsliga eller har samhällsviktiga funktioner bör naturligtvis vaccinera sig ändå i likhet med tidigare vid "vanliga" influensaepidemier.
ANN-CATHRIN ENGWALL
PhD molekylär cellbiologi, har bland annat arbetat med att utveckla vaccin mot allergi
Hello! beckafe interesting beckafe site!